Trodde för stunden att jag för första gången på länge trotsade min vilja, på ett modigt och posstivt sätt. 
Jag tänkte varje sekund efter det och insåg att det jag precis gjort är någonting som jag ska vara stolt över mig själv för. Men det höll inte så länge innan skuldkänslorna och ångesten kröp fram. Det gick högst sagt sju timmar efter det som jag vek tillbaka. Ännu en gång. Nu vet jag varken vad som är rätt eller fel, att vilken väg jag än tar så skiter det sig i alla fall.

Har jag bara satt mig själv i en onödig och oförklarig sits? eller? det här kanske blir mitt livs vändning?

Just nu går båda hjärnhalvorna i ett. Ni har ingen aning om vad jag snackar om eller hur?! bara en massa gojja och jag förstår er. Men det jag försöker förmedla är att ni som delar någonting speciellt med någon, med någon som verkligen betyder någonting för er så tänk efter ordentligt innan ni drar förhastade beslut, allt blir bara till en röra. Både för dig själv, den andra och alla som blivit involverade runt omkring.

/ det kändes bara så skönt att få av sig lite av alla mina krångliga tankar