Jag och min vän Lisa har en förmåga att alltid övertyga varandra om att den kvällen just vi är med varandra ska bli den allra bästa, men de ligger ungefär 0,0 sanning bakom det. Detta har gett ett kasst resultat i pincip alla gånger. Men när vi istället bara umgås, inte anstränger oss för att uppnå det där målet - ''att vi måste ha roligt'' så blir den kvällen oftast en av de bästa, när vi minst anade.

I tordags var jag inne på nästan samma bana som de ovan om vi vänder lite på smeten. Jag hade miljontals saker i hjärnan som körde runt i 190km/h, var orolig över att pappa inte skulle ringa, att min vän inte mådde bra, första julafton utan mormor och kärleksbekymmer osv. Ville bara dra något gammalt över huvudet och vakna upp när julafton var över.

Men på morgonen där på, på självaste julafton kom mamma in och sa - godmorgon gumman, dags för frukost! Jag fick en liten julkänsla när jag satte mig vid bordet, som när vi var små och alla syskonen var samlade på riktigt. Vi skrattade med mat i munnen och överröstade varandra. Det var helt sjukt hur allting blev som jag minst anade på bara några få minuter. Dagen gick fort med både kalle anka, julmat och julklappsöppning.

Men dock var inte kvällen slut där än. Mamma tog fram ett litet paket till Sigge, det var ett inslaget kuvär med fina band på. Han öppnade kuväret, läste innehållet och började gråta. Drog sig upp från soffan och pussade min mamma. - hon hade precis friat!

När vi minst anade hände de bästa. Jag fick de bästa julafton i mitt liv.