Har inte tid med att skriva allt i ordning, så gör en väldigt förkortad sammanfattning av allt.

När vi kom fram till hotellet så såg jag att det helt klart var över mina förväntningar.

Vi hade det lite stressigt eftersom vi knappt fick någon tid mellan matcherna, men det var helt okej så det var bara att varva ner dem minuterarna som vi fick och samla nya krafter till nästa match. Vi vann första och andra matchen, tredje tappade vi lite och förlorade med 2-1. Efter det var det tags för badet, jag har varit där förut men snacka om förändring och då menar jag på ett negativt sätt. Men vi hade det i alla fall jätte kul. McDonald’s var nästa steg där vi fick gratis Bigmac menyer. Somnade nästan direkt när jag kom till hotellet, vilket jag tror att dem allra flesta gjorde.

Med trötta ben tog vi oss till semifinal och jag själv var allt annat än peppad just då. Men när matchen väl satte igång och jag såg mig omkring på planen så vände det i ett. När man hörde alla röster ifrån alla håll – kom igen tjejer, kämpa för oss nu, så fick det mig verkligen att förstå att det här är det sista som vi i flicklaget skulle göra tillsammans. Trots den oroliga tanken så övertog våran styrka och vi kämpade in i det sista. Det blev tyvärr ingen seger, men det gjorde ingenting. Vi var lika glada för våran insatts i alla fall. Efter matchen blev alla kramgoa, torkade varandras tårar och begav oss hemåt. Stämningen höjdes direkt och vi alla hade en super hemresa.