Har för inte så länge sedan kommit överens med mig själv om att bakfylla, sömnbrist, hungrig mage och tårar inte går i hop. Kändes som att kropparna släpades längst tågrälsen påväg till Köpenhamn. Men plötsligt kom den där såkallade ''räddaren i nöden'' nämligen en dansk fyr med super go stil och humor till max som självklart uppehöll oss hela vägen. Sedan blev det kaffe och prat om nästa gång vi ska åka ner, (det är ju såklart inte den sista gången) En timma efter satt vi på tåget till Norrköping, som både följdes av massa oseriöst snack och löjliga trötta skrattattacker. Resan var allt för lång och mot slutet mådde varken jag eller Lisa speciellt bra.
Men entligen hemma...  Efter en otroligt fin vecka med blandade känslor så kände vi oss skapligt nöjda resan, vi gjorde det så bra det bara gick och trots att det ibland kokade över i hjärnan på oss så klarade vi det bra nog tillsammans som alltid. En oförglömlig resa för livet.

Känner att svenskan inte ligger på topp just nu, men så blir'e ju. 

Packat upp och packat nytt, fått i mig lite mat, lockat håret och inväntar mamma och the rest. Senare ska jag hem till min pojk, ni kan allt tro att jag saknat honom så ikväll blir det bara massa massa massa mys. 

Precis klivit ut ur den mest skönaste duschen någonsin,
eller va säger du Lisa?  HAHAHA